Utförsåkning med hälen fri kallas att åka telemark. Tekniken började användas av Sondre Norheim från området Telemark i Norge på 1800-talet.

Utrustning för telemarksåkaren

Telemarksåkning liknar längdskidåkning gällande bindningstypen, då hälen i både sporterna är fri. Tekniken började användas efter introduktionen av skidbindningar med hälremmar. Den moderna telemarksutrustningen är väldigt lik den som används för slalomåkning. Det som skiljer är förstås bindningen och att man oftast använder skidor som är mjukare i förhållande till din kroppsvikt än vad som används vid slalomåkning. Annars är skidorna desamma. Den bindning som är dominerande är Rotefella som nu kommit ut i en ny variant som heter New Telemark Norm, förkortat NTM. Den stora skillnaden är att de nya bindningarna har en skistopper funktion. Tidigare så hade man en fångrem kopplad till sitt ben, en liknande lösning till vad snowboardåkare använder. Pjäxorna som används är av hårdplast. Carvingskidor används även av telemarkåkare.

Tävlingsformer

Telemark har varit en VM-gren sedan 1987 och det var även under det decenniet som telemark återigen blev mer populärt bland utförsåkare. I telemark tävlar man i fyra olika discipliner:

• Storslalom – liknar den alpina grenen. Skillnaden är att den innehåller ett hopp. Ett tävlingsåk varar i 4 – 5 minuter.
• Classic – Banan innehåller olika moment ink. både hoppning och slalomåkning.
• Parallell – Två parallella banor.
• Classic sprint – Som Classic men kortare bana. Ett tävlingsåk varar i 60-65 sekunder samt avgörs över två åk.

En åkteknikregel som dessa fyra discipliner har gemensamt är att dalskidans fot måste vara 30 cm före den andra när åkaren passerar en port. Är inte så fallet så straffas åkaren med en tilläggssekund. Samma regel gäller när åkaren landar efter att ha hoppat. Ofta så finns även krav på att åkaren ska hoppa en viss längd när han/hon passerar en höjd. Straffet är tidstillägg med antingen två eller fem sekunder. Längdkravet kan innebära hopp på över 30 meter.